torsdag 28 juni 2012

För övrigt...

... kan jag meddela att jag har dragit på mig en så kraftig t-shirt bränna att jag inte under några som helst omständigheter kan visa mig offentligt i bikini den här sommaren. Orutinerat.

En stor utmaning

Som förälder ställs man inför svåra utmaningar i stort sett dagligen. En av de största utmaningarna är enligt mig att ordna barnkalas. Det är så mycket att fixa med och tänkt om barnen inte kommer överens och tänkt om föräldrar kommer med. Vad ska jag prata med dom om? Hur utmanande som helst, med andra ord.

Idag var det lillasysters tur att få ha kalas för första gången. Snart fyller hon fyra och hon har sett fram emot det här kalaset i flera månader. Jag kom på den briljanta idén att bjuda alla barnen, samt personalen på Hedvigs dagis på ett kalas i stugan. Eller var det verkligen en så bra idé, undrade jag i morse? Jag visste inte hur många barn som skulle komma och om godispåsarna skulle räcka till alla. Dessutom skulle Ola jobba så jag fick fixa med allt själv. Sist med inte minst kändes det som lite dålig planering att min pappa och en annan släkting skulle påbörja fönsterrenovering i stugan just idag.

En stilla gung i väntan på kompisarna. Silverskorna är på och ballongerna upphängda i träden.
Men det gick bra. Galant till och med. Tacka vet jag förskolelärare! De kan konsten att styra upp saker och ingenting är konstigt för de har sett allt. De tre rutinerade kvinnorna lassade upp tårtbitar till barnen, som om de aldrig gjort annat. Blev det bråk om en leksak var någon snabbt där och löste konflikten. Jag behövde knappt tänka på en sak.

Lillasyster tyckte dock att det var lite konstigt att ha alla dagiskompisar och dagisfröknar på besök i stugan. Hon kunde inte riktigt slappna av förrän alla hade gått. Men så är det ju när man är nybörjare.



onsdag 27 juni 2012

Åh

När lillasyster försöker imponerad på storebror och hans kompis genom att skojramla, men blir fullständigt ignorerad. Då ömmar det lite i mitt modershjärta.

tisdag 26 juni 2012

Älskade Majorna, idag har vi haft en bra dag tillsammans

Promenad på lugna gator
Gris som har det bra på Silverkällegatan
Lek på Gröna vallen

Fin kille. Fin himmel.
Resultat av ett besök på bibblan #1.

Resultat av ett besök på bibblan #2.
Egenodlad jordgubb.
Somrigt smutsiga fötter
Älskade stuga



måndag 25 juni 2012

Jag springer!

Idag är det den första dagen på min semester. En mycket efterlängtad sådan. Vad har jag då gjort denna dag förutom att starta en ny blogg? Jo, jag har påbörjat ett träningsprogram. Lite oplanerat men jag blev så väldigt peppad när jag härom dagen läste om Katta Kvacks planer på att börja springa. Hon länkade till ett träningsprogram, som går ut på att man ska lära sig springa 5 km på 12 veckor. Det låter helt överkomligt. Jag laddade mobilen med träningsappen, lite bra musik och stack ut på en runda när maken kommit hem från jobbet.

Det gick riktigt bra! Inte så konstigt med tanke på att jag följde programmet och sprang inte mer än 3 minuter av de 30 som jag var ute. Jag hade klarat att springa lite till, men jag ville inte komma tillbaka kräkfärdig och därmed osugen på att träna igen om två dagar. Jag vill inte göra om misstaget att gå ut för hårt i början med träningen. Det har jag gjort förr. Jag har tänkt "Spring tills du stupar" och efteråt känt mig rätt värdelös för att jag inte orkade mer. Så kändes det inte idag. Jag hade orkat lite till och när jag sticker ut på runda nummer två på onsdag vet jag att det kommer gå bra och jag kommer må bra efteråt.

Nu ska jag alltså ut och röra på mig varannan dag i minst tolv veckor framöver. Min kondition är en katastrof, för jag har inte tränat på en evighet, nej mer än en evighet. Jag är inte bara morgontrött, jag är trött dygnet runt! När jag är klar med det här är jag förhoppningsvis mycket piggare och träning har, om allt går som det ska, blivit ett naturligt inslag i min vardag och något jag längtar till.

Det här kommer bli bra. Jag är grymt peppad!


Ännu en blogg har sett dagens ljus

Äntligen är jag igång! Den här bloggen har jag fundera länge på att starta och nu äntligen är jag igång. "Har jag något att berätta? Vem vill läsa om mig och min vardag? Vad ska bloggen heta?" Det är frågor jag har grubblat länge på. Men nu har jag tänkt färdigt och är redo att börja. Här ska jag skriva av mig, som en oreligiös bikt. Det blir fint.

Här kan man alltså läsa om en morgontrött majornabo som gillar att läsa, titta på film och laga mat. Jag har en man och två barn en väldig massa åsikter. Jätteintressant med andra ord.