För fyra år sedan var vi på väg till Legoland med Storebror, som då var fyra år. Som han hade längtat efter att få komma dit! Lego var i stort sett den enda han lekte med och så har det varit enda sedan dess. Jag var höggravid med Lillasyster och mådde väl inte så jättebra, men vi ville åka till Legoland innan familjen utökades för det kändes som att det kunde bli en lite krånglig resa att göra när väl bebisen var född.
Dagen före avfärd var jag på Östra sjukhuset och lämnade prover för jag var så otroligt trött och huden kliade och jag kände mig allmänt risig. Svaren skulle dröja till nästa dag och läkaren skulle ringa om proverna visade på något avvikande. Men det trodde han inte och jag tänkte att det finns bra sjukvård i Danmark så dagen efter drog vi iväg.
Efter drygt sju timmars resande, svängde vi av mot Vejle där vi skulle bo på hotell i ett par nätter. Precis då ringer min mobil. Det är läkaren från Östra. Han säger att mina levervärden är jättedåliga och jag måste ta mig hem. Så fort som möjligt. Jag hade inte alls räknat med ett sådant besked och blev ganska chockad. Ola också naturligtvis.
Vi insåg att vi inte skulle hinna med någon färja till Sverige samma dag, utan fick rikta in oss på att åka hem dagen därpå. Vi checkade in på hotellet, avbokade biljetterna vi bokat till Legoland och bokade om färjeresan från Fredrikshamn till Göteborg. Och så berättade vi för Storebror att vi inte skulle kunna besöka Legoland. Det var hjärtskärande, för besviken blev han ju såklart. Vi förklarade att han troligtvis skulle bli storebror lite tidigare än vi först trott och det gjorde honom lite gladare. Han hade längtat efter en lillebror eller lillasyster bra länge vid det laget.
Dagen därpå åkte vi alltså hem från Danmark och väl i Göteborg tog vi oss direkt till Östra sjukhuset för en bedömning om eventuell igångsättning. Det bestämdes där och då att jag skulle föda barn nästa dag. Eller ja, jag skulle sättas igång dagen efter men det kunde ta flera dagar innan barnet kom ut eftersom det var nästan en månad före beräknat födelsedatum. Det kändes mycket overkligt och omtumlande.
Den kvällen var Ola uppe på vinden och tog ner spjälsängen och så tvättade vi den och bäddade. Jag packade en väska med böcker och tidningar för förströelse. Vi ordnade med barnvakt åt Storebror. Vi grubblade och funderade men kunde inte göra så mycket åt den situations som uppstått. Det var läskigt, men jag var också lättad över att graviditeten snart var över. Jag hade mått dåligt i flera veckor, men när det fanns svart på vitt att det var något som var fel, att det fanns en orsak till varför jag inte mått bra, då kände jag på riktigt hur slut jag var. Då kändes det som att jag inte hade orkat en dag till.
Klockan åtta nästa dag var vi på specialförlossningen och igångsättningen påbörjades. Det hände inte så mycket de första timmarna, sakta men säkert började min kropp ställa sig in på vad som skulle hända. När klockan var runt två fick jag värkstimulerande dropp. Efter par timmar senare höjde barnmorskan dosen och cirka 10 minuter senare var Lillasyster född. Helt fantastiskt! Hon hade bråttom den lilla tjejen och hon var ganska medtagen när hon kom ut. Det tog ett par dagar faktiskt innan hon repade sig. Vi var lite oroliga, men allt gick bra. Det var en riktig liten skatt vi fått.
Storebror kom och hälsade på dagen därpå. Stolt och glad var han, satt länge länge och bara tittade på Lillasyster och höll i hennes hand. Klappade hennes lilla huvud. Han hade med sig en nalle, som han hade valt ut i en affär tillsammans med farmor. En stor rosa Nasse, den var nästan lika stor som Lillasyster. Han hade fått ett stort legopaket också, och var mycket nöjd över det.
Det var så det gick till när vi blev fyra i familjen. Nu har det gått ganska exakt fyra år sedan dess och vi har precis kommit hem från Legoland. Äntligen kom vi dit! Det var egentligen det jag hade tänkt berätta om, men när jag väl började skriva blev det något helt annat. Historien om hur Lillasyster kom till världen.
Legoland var precis så fantastisk som Storebror hade hoppats på och det tyckte Lillasyster också. Kanske var det rent av roligare att vara där med sitt syskon? Jag hoppas det i varje fall. Vår fina, fina familj.
