Tid

Jag är nyss hemkommen från Småland. Jag och familjen har spenderat två dagar i Vimmerby, närmare bestämt på Astrid Lindgrens Värld. Vi har haft det riktigt riktigt bra.

Ungarna har lekt och lekt och lekt. Båda har varit glada hela tiden (förutom vid Mattisborgen för föreställningen om Ronja tyckte Lillasyster var läskig). Perfekt sommarväder, pannkaksbuffé, grodyngel i bäcken, ja vad mer kan man begära?

Vid stannade en lång stund idag på en lekplats där det fanns gott om vatten. Få saker får igång våra barn så mycket som just vatten. Lillasyster badade i en liten damm, en lång, lång stund. Först tog vi av kjolen, så den inte skulle bli blöt. Sedan tog vi av tröjan, när den blivit blöt. Sist åkte blöjan av efter att hon ramlat vi vattnet. Maken till nöjd nakensfis som plaskade på i den lilla dammen!

När vi skulle gå lyfta jag upp Lillasyster på bryggan intill och hjälpte henne på med alla kläder igen. Plötsligt slängde hon sina armar om min hals och sa "tack mamma för detta". Det värmde så gott i hjärtat. Jag tror egentligen inte hon tackade för badstunden. Jag tror hon tackade för tiden. Hon fick bada så länge hon ville. Vad vi än tog oss för där i parken fick hon och Storebror göra så länge de ville. Ända tills de tröttnade. Inga "Kom nu, vi måste gå" eller "skynda dig nu" eller "vi hinner inte det". Vi hade all tid i världen och jag tror att det var det Lillasyster tackade för där på bryggan.

Tid är lyx, det är definitivt en bristvara i vår familj i varje fall. Jag har semester och jag har tid och jag har tid för tålamod. (Det där med tålamod är verkligen ett förbättringsområde för mig!) Och de korta människorna i vår familj sover gott i sina sängar nu.