En stor utmaning

Som förälder ställs man inför svåra utmaningar i stort sett dagligen. En av de största utmaningarna är enligt mig att ordna barnkalas. Det är så mycket att fixa med och tänkt om barnen inte kommer överens och tänkt om föräldrar kommer med. Vad ska jag prata med dom om? Hur utmanande som helst, med andra ord.

Idag var det lillasysters tur att få ha kalas för första gången. Snart fyller hon fyra och hon har sett fram emot det här kalaset i flera månader. Jag kom på den briljanta idén att bjuda alla barnen, samt personalen på Hedvigs dagis på ett kalas i stugan. Eller var det verkligen en så bra idé, undrade jag i morse? Jag visste inte hur många barn som skulle komma och om godispåsarna skulle räcka till alla. Dessutom skulle Ola jobba så jag fick fixa med allt själv. Sist med inte minst kändes det som lite dålig planering att min pappa och en annan släkting skulle påbörja fönsterrenovering i stugan just idag.

En stilla gung i väntan på kompisarna. Silverskorna är på och ballongerna upphängda i träden.

Men det gick bra. Galant till och med. Tacka vet jag förskolelärare! De kan konsten att styra upp saker och ingenting är konstigt för de har sett allt. De tre rutinerade kvinnorna lassade upp tårtbitar till barnen, som om de aldrig gjort annat. Blev det bråk om en leksak var någon snabbt där och löste konflikten. Jag behövde knappt tänka på en sak.

Lillasyster tyckte dock att det var lite konstigt att ha alla dagiskompisar och dagisfröknar på besök i stugan. Hon kunde inte riktigt slappna av förrän alla hade gått. Men så är det ju när man är nybörjare.