Det här med att skaffa sig nya vanor

Nu är jag inne på vecka 8 av min löparskola. Det innebär att om fem veckor ska jag kunna springa 5 kilometer. Det är bara en månad kvar. Det känns fortfarande osannolikt på ett sätt, men samtidigt börjar jag tro att jag ska klara av det. Eller va fan, det är klart jag kommer klara det!

Hur som helst ser jag fram emot att nå målet. Det kommer kännas så skönt! Jag är normalt dålig på att slutföra saker jag påbörjat och det är något jag gärna vill ändra på. Och tänkt vilken kondis jag kommer ha då. Jag har längtat efter mer ork och nu får jag ju mer av det varje dag.

Ett delmål är redan uppfyllt. Jag ville få träningen att bli en vana och något jag längtar till. De senaste veckorna har det verkligen varit så. Det känns i hela kroppen att det är dags att ge sig ut på en runda. Jag känner ett sug efter att röra på mig och det är jag väldigt nöjd med.

Intalar mig själv

Ikväll ska jag fylla i alla VAB-papper och föräldraledighetsansökningar som har legat här och skräpat i flera månader. Ikväll ska det hända. Om Ola föreslår att vi ska titta på ett avsnitt av Mad men, ska jag svara att han får vänta tills jag är klar med att fylla i alla tusen uppgifter FK behöver varje gång. Om jag blir sugen på att blogga eller surfa eller diska eller pilla mig i naveln, ska jag inte tillåta mig att göra det innan ovanstående uppgift är avklarad. Så det så.

Mycket nöjd

Jag är ganska trött efter den här helgen, men jag tänkte berätta lite om vad vi gjort. Bon Iver var precis så bra som jag hade hoppats på. Nej, det var bättre. Det var sådär rysningar-i-hela-kroppen-bra. Över huvud taget var den kvällen väldigt rolig!

Hela den här helgen har varit otroligt bra. I lördags åt vi frukost på Ethel's, innan vi åkte och hämtade hem våra små guldklimpar. Bra frukost, på Berlin-manér med tre våningar och gott kaffe. Solen sken också, det kunde inte bli bättre.

I morse var jag ute och sprang i solskenet (12 minuter i sträck!) och sedan åkte hela familjen till Skatås och promenerade. Dagen avslutades i stugan med grillning. Den här helgen har det känts som semester. Imorgon är det vardag och rutiner igen. Inte alls sugen på det.

WOW!

Jag är mycket nöjd med att jag ska till Way out west imorgon. Äntligen ska jag se Bon Iver! Jag tycker dock att just Bon Iver borde vara sista akten och inte Blur, men, men. Den här låter lär bli fantastiskt vilken tid på dygnet den än spelas.

Just nu gillar jag

Jag är så dålig på att lyssna i mig på bra musik nu för tiden (även om jag jobbar på att ändra på det!) så när jag hittar något jag gillar blir jag grymt glad. Den här låten tycker jag är helt fantastisk!

Inte illa

Jag har nu avklarat sex av tolv veckor på löparskolan. Idag var det dags att springa i tio minuter i sträck och jag var tveksam till om jag skulle klara det. Jag tycke det var så jobbigt sist jag var ute och sprang. Då undrade jag faktiskt vad jag höll på med. Vad är det jag strävar efter? Det är ju inte ens roligt att springa!

Så tänkte jag då, men jag gav mig ut på en runda idag ändå. Först åt jag en gigantisk hamburgare och drack en öl på Pankan, vilket var ett ganska konstigt val av måltid före en löparrunda. Det kändes som att jag hade en tegelsten i magen, när jag snörde på mig skorna. Kändes halvbra, men det gick att springa.

Stora delar av Slottsskogen är avspärrad på grund av att Way out west drar igång nästa helg. Det upptäckte jag först när jag kom dit och då var det för sent att ändra på min löprunda. Vid Björngårdsvillan var vägen avstängd med hjälp av staket och det satt även en vakt där. Han hade nog roligt åt mig och alla andra motionärer som något chockade insåg att enda vägen framåt var att ta sig upp för backen.

För den som inte vet hur backen vid Björngårdsvillan ser ut så kan jag berätta att den är nästan 90 grader. Nja, inte riktigt, men galet brant i varje fall! Kanske var det just den där ölen som fick mig att le när jag började springa upp för backen. Det gick långsamt, hade nog gått fortare om jag promenerat, men jag envisades. Jag sprang faktiskt hela vägen upp, var smått illamående efteråt, men det var det värt. Jag klarade det.

Den här vansinnigt otränade kropp som jag bär omkring på, blir faktiskt sakta men säkert i bättre form. Ingen är mer förvånad än jag.

Köpbegär

Jag fick plötsligt ett akut behov av att köpa några Orla Kiely-prylar till hemmet. Såg att Broarne hade en hel del av deras fina saker. Nu ska jag bara bestämma vad jag ska klicka hem.