För ett tag sedan, skrev jag på min matblogg, några inlägg som jag kallade för Dagens smärta. Inläggen bestod av några korta rader om den krämpa som för dagen besvärade min man. Ena dagen kunde det vara ömma muskler, den andra en förkylning på väg. Eller var det kanske cancer?
Eftersom krämporna kom ofta och dessutom var väldigt allvarliga, gick mycket av min energi åt att lyssna på beskrivningar av diverse besvär. Ibland klagade han på att jag inte brydde mig tillräckligt. Och det gjorde jag nog inte heller.
Därför behövdes en ventil, ett sätt för mig att få utlopp för den frustration alla dessa sjukdomar gav upphov till och bloggandet fungerade förvånansvärt bra för just det. Bäst av allt var dock att Ola nästan helt slutade gnälla, för han visste vart det gnället i så fall skulle hamna. Win!
Hur som helst. Jag slutade skriva sjukdomsinläggen efter ett tag. Mest för att det var en matblogg och de passade inte alls in där. Men nu har jag ju den här bloggen och här kan jag ju skriva vad jag vill. Dessutom har sjukdomsgnällandet tilltagit i styrka igen under hösten. Jag måste helt enkelt skriva av mig lite nu.
Här kommer dagens smärta:
Ola kommer hem, lätt andfådd, efter att ha rusat hem från affären med en matkasse i handen. Fortfarande med ytterkläderna på kom han in till mig i köket:
- På väg hem från affären fick jag så konstigt ont i magen. Jätteont här på sidan.
Han pekade på sin buk. Höger sida.
- Jag vet inte vad det kan vara. Jag tänkte att det kanske kunde vara blindtarmen eftersom det gör ont där.
-Mmm, svarade jag.
Han packade upp matkassen. Sedan gick han in till Lillasyster och började leka med henne. Sedan åt vi middag tillsammans. Smärtan i buken kom inte på tal igen. Det var nog inte blindtarmen.
Hahaha... som jag har längtat!
SvaraRadera