Barndom

Det här huset var mitt andra hem när jag var barn. Mormor och morfars hus. De brukade passa mig när jag var sjuk och mina föräldrar var tvungna att jobba. Jag var där på somrarna istället för att vara på fritids i väntan på att hela familjen skulle vara semesterlediga. Jag åkte gärna dit annars också. Aldrig har jag sovit så gott som i deras extrasäng med tungt duntäcke och krispigt manglade lakan. Tystnaden ute på landet. Mormors goda mat.

I trädgården spelade jag crocket med min syster. Jag plockade jordgubbar och andra bär med mormor. Till middag åt vi pinfärska potatisar direkt från deras odling. I den läskiga jordkällaren hämtade vi läsk och till efterrätt åt vi hemmagjord saftkräm eller nougatglass med krokant.

Den fina utsikten, noterade jag knappt när jag var barn. Att grannarna var få och landsvägen utanför sällan trafikerades av annat än någon enstaka traktor, tyckte jag var trist. Som vuxen älskar jag dock att titta ut över den flacka åkern och tänka tillbaka på när jag som lite skit gick bort till grannen och klappade kalvarna och kelade med deras kattungar och kycklingar.



Det låter provocerande idylliskt, jag vet. Denna romantisering av barndomsminnen beror på att jag i helgen troligen var i det där huset för sista gången. Mormor och morfar har nyligen flyttat till ett äldreboende och snart ska nya ägare flytta in i deras hus. Vi var där och rensade bland alla deras saker som de inte längre behöver. Svårt att inte bli vemodig då.

Några saker som jag fick med mig hem gör mig dock riktigt glad. Förgyller helt klart vår lägenhet. Och mormor och morfar har det bra i sitt nya hem.