Myser

I Göteborg regnar det och det är bra, för vi vill mest bara vara inne med vår nya kompis. Har inte lust med solsken och bad och sånt för vi har ju faktiskt fått en kattunge. En helt ljuvlig liten lurvig sak. En liten rackare som inte får vara i fred en sekund för våra barn vill lyfta, bära, klappa, gosa och leka med honom hela tiden. Min mest uttalade mening just nu:

"Låt katten vara!"

Men jag har själv svårt att hålla mig ifrån honom. Han är ju så liten och mjuk och gosbar. Jag trodde han skulle ligga under en säng och gömma sig de första dagarna, jama och längta efter sina bröder, men han är framme med oss väldigt mycket. Visst är han lite orolig ibland men han verkar ändå trivas förvånansvärt bra redan och i natt sov han till och med i min och Olas säng. (Ola ändrade sig för övrigt väldigt fort, för innan katten flyttade in tyckte han att vårt sovrum skulle vara en kattfri zon. Det är visst inte så viktigt längre.)

Men vad ska han heta? Förra ägaren kallade honom Pelle och det passar honom. Men vi hade tänkt kalla honom Måns. Vi får se vad det blir.

Äntligen!

Sitter i bilen på väg till Kärna för att hämta vår nya familjemedlem.  En liten kattunge som ska heta Måns. Pirrnivån i bilen är enorm. Jag är mest nervös över hur vi ska få in den lille parveln i kattburen. Den stackarn. Men han kommer nog börja gilla oss tillslut.

Snygga barnkläder

Förra veckan var jag och Lillasyster på en liten shoppingrunda på hemmaplan. Vi var på jakt efter vårskor till henne och slank då in på Digulo på Drottninggatan 37. Där fanns väldigt mycket snygga barnkläder och kitschiga leksaker som Lillasyster inte kunde sluta pilla på. Vi gick därifrån med dessa snygga byxor från Minirodini (jag hade gärna köpt ett par till mig själv också om de fanns i min storlek!)

Digulo har även en webshop för den som inte har nära till butiken i Göteborg.

Jag är grym (ibland)

Hur går det egentligen med sockeravgiftningen? Den jag påbörjade förra veckan? Jo, tack det går bra. Över förväntan faktiskt. Sötsuget var ganska jobbigt de första föra dagarna, men fram mot helgen började det klinga av. Jag satt till exempel i ett bil hela vägen upp till Stockholm i fredags, utan att äta vare sig av kakorna, chipsen eller dricka av läsken som de andra i familjen packat med sig. Eftersom leda vanligtvis är en vanlig fallgrop för mig när det gäller sötsaker och den där bilresan var galet trist är det extra imponerande enligt mig.

Jag unnade mig lite gott i söndags när vi var på Långbro värdshus och åt brunch. Efterrättsbordet var ljuvligt och att inte smaka av de små minibakverken hade varit ren galenskap om ni frågar mig. Jag åt även lite mörk choklad i helgen, men nu är det vardag igen och avgiftningen är återupptagen.

Än så länge har mina ändrade matvanor inte haft så stor inverkan på min mage. Men det är ganska skönt att inte vara så sugen på sött hela tiden. Så jag fortsätter ett tag till.

Hett om öronen

Lillasyster hamnade mitt i korselden när vi var uppe i Stockholm, men blev inte träffad. Imponerande hur lugn hon är. Även storebror var väldigt cool som hade sinnesnärvaro nog att filma det hela.

Ett nytt försök

Jag är på avgiftning. Från socker alltså. Förra gången var i november och det gick bra i en vecka eller två, men sedan trillade jag dit på att jag unnade mig godsaker på helgerna och sen var det kört. Det är så det brukar gå när jag ska dra ner på sockret.

Det handlar inte bara om att jag vill minska på måtten. Eller att jag vill göra tillvaron mer angenäm för mina stackars påfrestade tänder. Det handlar mest av allt om att jag har en stökig mage, närmare bestämt har jag en inflammatorisk tarmsjukdom och när jag får skov av den måste jag äta mediciner som jag inte gillar. Jo, jag gillar naturligtvis mediciner som kan göra mig frisk, men jag gillar inte alla biverkningar de för med sig. Just nu är jag riktigt less på det hela och trots medicinerna blir jag inte riktigt bra. Däremot ser jag ut som en uppsvälld ballong på grund av all vätska jag samlar på mig. Fingrarna känns som korvar och fötterna som bowlingklot. Det beror på kortisonet jag äter varje dag.

Jag tror inte jag kan bli av med min sjukdom om jag drar ner på sockret. Däremot är min förhoppning att jag kan må lite bättre under pågående skov om jag äter bättre mat än jag brukar. Jag har läst att socker är inflammatoriskt, men hur vetenskapligt det är vet jag inte. Hur som helst, nu ska jag verkligen försöka äta lite mer hälsosamt och förhoppningsvis kommer jag må bättre av det. Det har gått bra idag, men jag är galet sötsugen hela tiden.

Ledig!

Glad på hörrni! Äntligen är påsken här. Jag har längtat extra mycket eftersom påsken innebär början på en två veckor lång ledighet för min del. Två veckor, ett helt universum av tid! Efter det börjar jag mitt nya jobb. Mycket som är bra just nu med andra ord.

Jag och mina kreativa barn ska pyssla när vi är lediga. Jag beställde lite prylar från Make & Create och hämtade paketet igår. Lillasyster kastades sig över pärlor, paljetter och piprensare och gjorde pynt till påskriset. Nu har vi det snyggaste riset i hela Majorna.

Just nu

Mitt liv är ganska hektiskt för tillfället. Mest beror det på att jag snart ska byta jobb och därför har jag galet mycket att avsluta på det nuvarande jobb. Så just nu är det jobb, jobb, jobb som gäller. På fritiden ägnas lite tid åt renovering av lägenheten, nu har vi till exempel en garderob i hallen. En sprillans ny, snygg och mycket funktionell garderob. Tänk vad mycket enklare livet blir av lite extra förvaring!

Just nu läser jag väldigt mycket. Jag är verkligen en periodare när det gäller läsning, ibland kan jag knappt läsa en rad utan att somna, men just nu är aptiten på litteratur nästan omättlig. För tillfället läser jag Försmådd av Hans Gunnarsson, som är bokcirkelboken för tillfället. Jag har inte kommit så långt än, men jag gillar den verkligen. När den är utläst ska jag ta itu med de två enda bokreaböcker jag köpt i år. Patient av Ben Watt och Förlossningen av Måns Wadensjö (som jag köpte på Bokus för 19 respektive 15 kronor, fina fynd). Böcker som jag faktiskt varit sugen på att läsa ett tag.

En resa senare

Stasimuseet

 Berlin var fantastiskt, om än ganska snöigt och kallt. Fick en så rejäl dos med restaurangbesök, drinkar och sovmorgon, att jag faktiskt kände mig lite botad från det när vi kom hem. Räknar dock med att suget efter att gå ut snart kommer tillbaka.

Göteborg känns ganska litet nu tycker jag. Berlins fantastiska variation vad gäller restauranger, museer, mysiga kvarter, gallerier, udda butiker med mera, får Göteborg att kännas som en liten grå förort i jämförelse. Men jag gillar å andra sidan småstadskänslan som finns i Göteborg, eller åtminstone i mina kvarter i Majorna. Här är jag hemma och Berlin är bara 80 minuter bort med flyget. Men jag tror att om jag skulle bosätta mig utomlands någon mer gång i livet, skulle jag helst vilja flytta till just Berlin. Det är något speciellt med den staden.

Mer om vår helg i Berlin har jag skrivit om här.

Snart så

På väg hem från dagis idag berättade jag för Lillasyster att nu är det bara en dag kvar tills farmor kommer på besök.

-JA! ropade hon då. Jag gillar hon med det vita håret!

Lillasyster har lite svårt att hålla reda på farmor och mormor och farfar och morfar och allt vad de heter. Det blir lite hur som helst eller så skiljer hon på dem hjälp av hårfärg. Sen sa hon:

-Men jag vill inte kramas. Jag kramar bara min hund (favoritgosedjuret).

Så det så. Bestämd är hon men jag kan tänka mig att Lillasyster resonerar lite annorlunda när farmor väl är här.

Anledningen till varför farmor kommer hit är för att jag och Ola drar till Berlin i helgen och hon ska passa sina barnbarn. Om två dagar sitter vi med andra ord på ett plan söderut och det ser jag så vansinnigt mycket fram emot!

Vi har inte planerat något särskilt. Vi ska ta det lugnt, äta Berlinfrukost på nåt café mitt på dan, dricka öl och drinkar på roliga barer och ha kul i störta allmänhet. Eftersom vi ska bo hos en av Olas kompisar och hans flickvän, som numera är bosatta i Berlin, får vi två bra guider på köpet. Kan inte bli annat än bra tänker jag.

Paradis: Kärlek

 

Igår var jag och Josefine på bio. Vi såg Ulrich Seidls Paradis: kärlek på Hagabion. Jag visste inte mycket om filmen innan jag såg den, men på Kulturradion i P1 hörde jag att den handlar om vita europeiska kvinnor som åker till Kenya för att ha sex med unga pojkar.  Jag förstod att den skulle vara ganska smärtsam att se.

Den var minst sagt smärtsam. Stundtals vred jag mig i biostolen av obehag. Kvinnorna i filmen är så nedlåtande och hänsynslösa mot de desperata unga männen. De har pengar och makt och de utnyttjade dem som är fattiga och maktlösa. Pojkarnas förför och spelar förälskade, men deras blickar är tomma.

Teresa, filmens huvudkaraktär, försöker spela spelet, men egentligen är det kärlek och ömhet hon är ute efter. Hon vill så gärna betyda något för någon annan. Vara attraktiv och åtrådd. Men hon är på helt fel plats. Det är svårt att inte känna sympati för denna tragiska och ensamma människa, men samtidigt är hon hemsk. Hon och de andra kvinnorna är egoistiska, rasistiska och riktigt vidriga och den där dubbelheten är jobbig. Att både gilla och avsky samtidigt.

Filmen känns väldigt äkta, nästan dokumentär och innehållet mycket nakenhet. Provocerande mycket nakenhet. Skådespeleriet är fantastiskt, speciellt Margarete Tiesel som spelar Teresa. Jag tycker filmen var mycket bra, men samtidigt kände jag mig lättad när den var slut och jag och Josefine förflyttade oss till baren och drack vin. Jag ville bort från allt det råa och äckliga. Vilket jag tror betyder att Ulrich Seidl lyckades med sin film.

Jag läser

Jag har nu läst Crème fraiche av Suzanne Brøgger i en mindre evighet. Jag blir aldrig klar med den! Eftersom det är en bokcirkelbok fortsätter jag att läsa även om jag inte tycker om den (jag tyckte lite om den först men det gör jag inte längre). Nästa vecka har vi vår nästa träff och då ska den vara utläst. Måste ta tag i den nu.

För att göra det extra svårt för mig själv att bli klar med Brøgger, var jag på biblioteket idag och lånade tre böcker. Alla serier för jag älskar serier. Lättlästa härliga serier och jag kommer inte kunna motstå dem.

Drift av Liv Strömquist är den enda av hennes böcker om jag ännu inte har läst. Verkar inte lika bra som hennes senare alster, men det ska ändå bli kul att lösa. Liv är ju briljant. Hey Princess har jag sett fram emot länge. Mats Jonssons senaste bok Mats kamp är helt strålande så mina förväntningar är höga. Vad gäller Sara Granér har jag bara läst en av hennes böcker, Med vänlig hälsning. Den tyckte jag var sådär, med den här "Det är bara lite AIDS" tror jag är bättre.

Men nu ska jag se att avsnitt av The Killing.

Jag tittar på

Vi har börjat kolla på tv-serier på Netflix. Där kan man helt lagligt streama både serier och filmer och det funkar faktiskt riktigt bra. Utbudet motsvarar inte riktigt min smak, i synnerhet inte när det gäller filmer, men det finns några serier som jag gillar.

Bild från imdb.com.

Jag och Ola har nyligen sett klart första säsongen av The Killing. Oj, vad bra den var! Om jag har förstått det hela rätt, är The Killing den amerikanska motsvarigheten till den danska serien Brottet. Netflix har bara den första säsongen tyvärr, så nu får vi leta upp nästa säsong någon annanstans. Serien är otroligt beroendeframkallande och nu bara måste vi få veta hur det går.

Nu ska vi börja kolla på Breaking Bad, som vi helt missat fram till nu. Har sett ett avsnitt än så länge och det verkar lovande.

Bäst av allt är ändå själva mysfaktorn med att krypa ner med datorn i sängen och kolla på TV. Och att kunna se så många avsnitt man vill på samma gång. Älskar det.

Inomlands

I bilen på väg hem från Kungälv ikväll pratade vi om vilka länder vi varit i och vilka vi skulle vilja åka till. Italien nämndes och Storebror vill gärna åka till England. Efter en stunds tystnad sa Lillasyster:

-Jag vill åka dit med alla bollar.

- Alla bollar? Vad menar du?

- Jag vill åka till det där stället där man kan leka med alla bollar.

- Jaha, du vill åka till Lek och buslandet?!

Så var det. Nu har vi bestämt att vi ska åka till det landet till helgen. Italien och England får vänta lite.

Osis

Och efter tre dagar har vi tuggummi på den nytapetserade vardagrumsväggen.

Från och med nu kommer vi ha mycket noga uppsikt över vilken typ av godis som inhandlas på Godiscity.

Tvära kast

Nu är det inte alls synd om mig längre. Jo, lite kanske eftersom jag har en förkylning från helvetet, men vardagsrummet är färdigtapetserat och det blev så fint så hälften hade räckt. Rummet har blivit 10000000 gånger snyggare än det var innan. Nu ska vi bara byta ut alla möbler också så kommer det blir ännu snyggare. Och med mina attitydproblem kommer väl det resultera i att jag snart gnäller över att vi är panka (igen), för är det nåt jag är bra på så är det att gnälla. Men idag, idag är jag nöjd och glad!

Bortskämd

Jag vet att det är förmätet av mig att klaga. Jag kommer snart ha en förtjusande snygg lägenhet.

Men när hallen har varit en byggarbetsplats i tre veckor, med allt vad det innebär av byggdamm, värkande rygg (sånt som händer när man är ovan vid fysiskt arbete) och tristess av stora mått. Under dessa tre veckor har Storebror varit sjuk två gånger och Lillasyster en gång.

Och en målare samtidigt är i vardagsrummet och bredspacklar väggarna. Med andra ord, ingen tv eller soffa (de är intryckta i vårt sovrum tillsammans med en torkställning tvätt).

Och när man dessutom själv blir sjuk och hostar som en galning och inte orkar göra annat än att titta på tv eller surfa. Nej, just det, surfa går inte för målaren har dragit ut nätverkssladdarna för att komma åt väggarna.

Är det inte lite synd om en då?

Länkkärlek: Vardagslinjer

Jag gillar att läsa serier och jag gillar att läsa bloggar. I Vardagslinjer kombineras de tu på ett mycket charmigt sätt. En enrutning per dag (nästan) om livet som trebarnsmor. Hög igenkänningsfaktor i dessa vardagsbetraktelser, även om mina barn är två till antalet och ett par år äldre vad det verkar. Läs, läs!

Vill ha!

Bild hämtad här.

Jag har precis hittat den snyggaste stolen någonsin. Helt perfekt till vårt hem. Va bra då att Jardan inte bara säljer sina möbler i Australien, utan även i Singapore, Hong Kong och Dubai. Det är ju bara att koppla på en släpkärra och börja köra till närmsta ställe!

Fler bilder här.

Vissa lever farligt

"J's mormor tappade sitt ben när hon sprang efter bussen" berättade Lillasyster för mig alldeles nyss.
J är en av pedagogerna på hennes förskola.

"Oj, det låter farligt" sa jag. "Man ska kanske akta sig för att springa efter bussar."

"Hon hamnade bakom bussen och så gick benet av", fortsatte Lillasyster. "Jag tror hon tog med sig benet till doktorn".

Magsår nästa?

Jobbar som en galning på dagarna och spacklar väggar på kvällarna. Mitt liv är inte så intressant just nu. Och det värker i kroppen. Jag ser verkligen fram emot imorgon kväll när jag ska träffa mina finaste vänner i hela världen. Dricka drinkar och snacka i kapp. Helt underbart.

Nu är det dags att packa ner alla böcker i kartonger så vi kan montera ner bokhyllan. Och flytta resten av alla möbler så vi kan måla taket i vardagsrummet till helgen. Varför nöja sig med att renovera hallen när man kan maxat kaoset ännu mer genom att gå loss på ett rum till?! Om tapeten kommer imorgon ska även den sättas upp i hallen. Oh dear lord, vad det ska bli skönt nät att det här är klart! Då ska jag fira med att sova.

Plankan

Idag klarade jag 1 minut och 20 sekunder. Tjoho, det går framåt! Storebror peppar mig genom att hjälpa till med tidtagning och håller mig underrättad om tiden var 10:e sekund.

Hallstatus

Helgen rusade fram i en enda stor riva-tapeter-trans. Det som skulle bli enkelt renoveringsprojekt bestående av vit färg på tak och väggar har urartat i totalt kaos eftersom vi blev tvungna att riva ner alla tapeter i hallen om vi skulle ha någon chans alls att få det snyggt. Efter ett så massivt jobb känns det lite menlöst att måla väggarna vita, så nu ska vi tapetsera istället. Den här tapeten har vi beställt:

Bild hämtad här.

Det kommer bli hur snyggt som helst när det ä klart, men det återstår mycket arbete och risken finns att jag förlorar förståndet innan hallen är klar. Jag är inte känd för mitt tålamod direkt.

Plankan i procent

Ojojoj. Nu har jag antagit en utmaning, nämligen plankan i procent. Jag hoppas att denna utmaning ska göra susen för min motivation att träna bort ryggvärken jag dras med. Utmaningen går ut på att förbättra tiden man klarar av att göra plankan så  mycket som möjligt, under januari månad. Jag läste om det hos Katta kvack, som i sin tur länkade till Upp och Hoppa.

Jag gjorde mitt maxtest för en stund sedan, medan barnen tittade på Gladiatorerna (ironiskt nog) och min tid blev 1 minut och 15 sekunder. Får se om jag lyckas förbättra min tid till den 31 januari! Någon mer som hänger på? Ja, gör det!

Hjälp!

Åh nej, nu drar det igång igen. Eller kanske. Yes, nu tar vi ett steg till i vårt renoveringsprojekt och snart är vi klara! Jag är ambivalent. Hur som helst, nu ska hallen målas.

Tidigare idag var jag jättepepp på det här, men det har tagit en evighet att bara maskera och lägga ut papp på golvet. Sedan vägrade lillasyster somna så jag ska inte börja måla förrän nu, klockan tio på kvällen. Vad gör Ola kanske någon undrar? Jo han är ute och dricker öl! Rättvisan i det?!

En sak är klar, den här gången ska det gå fort. Stenhårt jobb varje dag och inte en massa lata pauser för att titta på tv-serier och annat dumt. Det får bli belöningen när vi är klara. Risken är stor att det ändå kommer sluta i kaos. Anledningen är att vi har inga möbler att ställa in i hallen när målningen är klar. Med andra ord, ingenstans att hänga jackor, ställa skor och lägga vantar. Inga pengar på kontot heller ingen närliggande lösning i sikte. Men skit samma! Det är nu vi är lediga så det är nu det får bli av. Heja oss!

Såhär ser det ut i vårt vardagsrum just nu. Vem blir inte avundsjuk?!

Pissigt

Idag har jag och resten av familjen varit på en liten utflykt till centrum. Som de rekorderliga människor vi är tog vi spårvagnen och inte bilen och slapp således betala vägskatt. Lite ironiskt dock att Ola sätter sig på en blöt stol på spårvagnsresan hem. Blöt av kiss. Han känner sig inte så uppmuntrad att åka kollektivt efter det. Han kan nog tänka sig att betala hur mycket vägskatt som helst för att slippa den upplevelsen igen! Dubbelt ironiskt att det låg ett brev från Västtrafik på golvet och väntade på mig när vi kom hem. Jag har fått ett 2-veckors prova-på kort och kan åka hur mycket spårvagn jag vill gratis. Jag kommer åka ståendes.

Nytt år, nya roligheter

Jag gillar nystarter. Ett helt nytt år att fylla med roligheter. Det blir ju aldrig som man tänkt men tänker gör jag ju ändå. Ungefär såhär:

2013 ska bli året då vi renoverar klart och den där väggen bakom månadens moderat-kalender får en fin tapet. Vi ska även ta en trip till Berlin i februari och vi ska se Local Natives när de spelar på Pustervik. Det här är också året då jag ska bli bättre på att fotografera (det intalar jag mig varje år men det här året ska det ske!) och jag ska investera i ett makroobjektiv. Jag ska ta tag i löpningen igen för jag mår så mycket bättre när jag rör på mig. Boka en tid hos en sjukgymnast står också högt i kurs, för nu ska den här ryggvärken jag dras med, tränas bort!

Kanske blir 2013 det år då vi säljer vår kolonistuga och istället drar iväg på lite fler resor. Det blir nog så. Längtar så efter att resa mer. Se Europa med barnen och helst av allt även New York, men då bara jag och Ola.

Jag tänker att det här året ska jag sluta ha ångest över att jag börjar bli gammal och mer anamma min mognad och börja pensionsspara. Eller så gör jag det nästa år. Jag ska i varje fall prioritera att läsa böcker framför att glo på TV och träffa mina vänner mer och jobba mindre. Det har jag bestämt.

Så välkommen 2013. Det här kommer bli grymt!